
* När första ljuset brinner, står julens dörr på glänt, och jubelpsalmen klingar,
i helig tid Advent.*
Den versen läser vi i min familj i morgon kväll, när vi samlas runt det först ljuset.
Jag har haft den och fyra verser till med mig sedan jag var liten. Min pappa gjorde alltid detta med att tända ljusen tillsammans till något väldigt speciellt.
Jag har lyckats överföra denna mysiga tradition till mina egna barn. Trots att de är vuxna nu, med egna liv och familjer, så träffas vi, så många som kan, just den söndagskvällen när första ljuset ska tändas.
Till traditionen i min familj hör också att man ska skriva önskelistorna efter att ljuset har blivit tänt. Det är alltid pappa som ska skriva.
Kanske inte alltid så lyckat, med tanke på att han har en gräslig handstil.
Det har blivit många goda skratt under åren, när vi senare ska försöka tyda vad det står. Glömmer aldrig när ende sonen önskade sig en speciell videofilm, Enemy at the Gate.På listan hade pappa skrivit vad som såg ut som *en meter gute*.

Nu är det ju inte så mycket av vad som står på listorna som verkligen dyker upp på julafton. Men det spelar liksom ingen roll. Vi har ju väldigt roligt, när vi gör detta och det är det viktigaste.
Det har ju blivit lite fult att öppet säja att man älskar julen.
Julen har blivit lite omodern, julklapparna också.
Kommentarer som - " Men herre gud , har ni fortfarande julklappar? - Det har vi dragit in på för länge sedan!" är väldigt vanliga.
Eller - " Våra barn får bara lite pengar, sen kan de köpa vad de vill!, de är
ju bara med sina kompisar ändå"!
Dessa familjer missar det som för mig är det allra viktigaste med julen.
Gemenskapen med barn och barnbarn. Glädjen när tomten kommer, strålande ögon
inför innehållet i paketen, hur litet och anspråkslöst det än är.
Vi är fattiga och har varit så i många, många år, men julklappar har vi fortfarande.
Det är enda chansen att få lite nytt i klädväg, den högt önskade boken,eller bara
vad som helst. Allt är välkommet!

Tillbaka till advent, tappade tråden lite lol.
När jag var barn så skulle man alltid gå till kyrkan med skolan till första advent.
Vi gick ju i skola på lördagar på den tiden så det var att knalla iväg extra tidigt.
Oftast var det både kallt och snöigt och med machaller utmed kyrkgången så blev det väldigt speciellt. Inne i kyrkan brann levande ljus i alla fönster och därframme vid altaret. Det luktade gott av stearin. Sen kom ju höjdpunkten när man skulle sjunga
Hosianna och Bered en väg.....Tillbaka till skolan och där fick vi pepparkakor och saft. Allt detta är förevigt förknippat med advent för mig.
Kalla mig gärna barnslig, men det bjuder jag på :-)
Ha en mysig Första Advent!
Grandma Maggie