I väntans tider.......

Ja, här väntas det... på två små nya barnbarn :-) Två av våra flickor väntar sina första barn nästan samtidigt. Det skiljer ca 10 dagar i beräknad tid mellan dem. Det kan sluta hur som helst, till och med bli samma dag!!
För de små kusinernas skull så hoppas jag de får var sin födelsedag.
Det känns märkligt och spännande med småttingar igen. Vi borde ju vara vana, med 7 egna och hittills 5 barnbarn, men det är lika fantastiskt varje gång.
Vi ligger i startgropen morfar och jag för att hastigt förpassa oss till Malin och Magnus i Uppsala när det är dags. Härhemma har örviga systrar lovat att stötta Sara och Andreas om de klipper till samtidigt :-) det gäller att planera minsann.
Tur att man har något roligt att se fram emot nu när allt annat blev katastrof i samband med valet igår.
Usch, fy för den lede!.. så jobbigt det blev.
Själv mår jag som ett *utsketet äpplemos*. Fick besked i början av Juli att jag är diabetiker ovanpå hjärtsvikten så nu är det sprutor som gäller.
Stick i fingret varje dag för att kolla blodsockret och stenhård frukt/grönsaksdiet. Jag har lyckats få ner värdet till mellan 6-7 på morgonen efter att det var skyhögt när det upptäcktes (28,8)
Så det kan bli..bara så där.
Orkade i alla fall vara med på bröllopet i Uppsala den 10 Juli, när Malin och Magnus vigdes i den gamla kyrkan intill den stora Domkyrkan.
Det var väldigt fint och ett fantastiskt roligt bröllop i ca 30 gradig värme :-)

Uppsala visade sig från sin bästa sida den dagen, det var sååå vackert.
Brudparet Wallander är väldigt fina också :-)
Nu är det redan höst ute, löven gulnar och det är riktigt kyligt.
Vem vet, kanske blir det en lång snörik vinter igen.
Ha det gott!
Grandma Maggie

När allt blir väldigt jobbigt.....

Det har hunnit bli vår sedan jag skrev sist, men det har sin förklaring. Min älskade lilla mamma avled på kvällen den 15 Januari 2010. Det var väntat men jag tror inte jag var beredd på hur ledsamt det skulle bli. Saknaden är enorm, det är som att ha en kamera i huvudet som skickar bilder hela tiden.Det är så många minnen. Hon blev nästan 93 år, det fattades bara 2 månader. Hon somnade in djupare och djupare så det blev i alla fall som hon önskade.
För min syster och mig blev det väldigt tomt och tyst. Vi hade ju pratat med henne nästan varje dag så länge hon hade telefonen kvar. Jag tror det är det värsta, att inte höra hennes röst mer. Döden är ju en del av livet, men det gör det inte lättare att hantera när våra kära går bort. Plötsligt hör vi till de äldre och kommer aningen närmare vårt eget slut.Det är jobbigt var än i livet man befinner sig.
Livet går sin gilla gång vilket vi vill det eller ej.
Nya familjemedlemmar kommer istället.
Just nu väntar två av mina döttrar sina första barn, med ca 2 veckors mellanrum. Det blir spännande att se vem som får först. Fast vi får allt vänta ett tag till, det är inte dags ännu. Det blir barnbarn nummer 6 och 7 som är på G.
Malin som bor i Uppsala, fick veta att hon väntar en liten kille, men Sara som bor här i Trollhättan fick inte den informationen vid ultraljudet, så där blir det att gissa som vanligt :-)
Det spelar ju ingen roll vad det blir bara de små mår bra, men man kan alltid spekulera.
Det blev att virka och sticka babygrejor helt plötsligt. Det är alltid lika roligt.
Jag har hittills hunnit med två gulliga babyfiltar och två *snuttetrasor*. En ny variant som jag hittade beskrivningen till av en händelse.
Det blir även ett bröllop i sommar, i Uppsala. Alltid enklare om föräldrarna är gifta när babyn kommer.
För övrigt så tycker jag det räcker med alla mord och andra katastrofer som sker nästan dagligen. Det är helt förryckt numera. Jag orkar inte läsa om eländet längre.
Media har blivit alldeles tossiga med sina skriverier.
Valet och allt politiskt käbbel har jag ledsnat helt på. Det känns inte meningsfullt.
De bara skor sig själva och för alla oss sjuka,arbetslösa och fattiga blir det bara värre och värre.
Var rädda om er...
Grandma Maggie

God fortsättning?

Nej, någon vidare bra början på det nya året blev det inte. Det verkar ha hakat upp sig på katastrofsidan. Nu senast jordbävningen på Haiti. Helt fruktansvärt, en mardröm i ett av västvärldens fattigaste länder. Allt verkar vara ren kaos och de som trots allt försöker skapa ordning och hjälpa till, gör det med livet som insats.
Man kan ju inte ens få fram livsviktiga förnödenheter. I en värld där allt ska gå så snabbt i vanliga fall kan man inte samordna hjälpinsatser så att folk får vatten och mat. Visst förstår jag att flygplatsen inte räcker till, men det finns väl både hangarfartyg och helikoptrar att få tag på ganska nära? USA skulle ju ställa upp med både det ena och det andra. Man kan inte vara lika senfärdiga som Sverige var vid Tsunamin. Har man inte lärt sig någonting sedan dess vad gäller hjälpinsatser vid riktigt hemska katastrofer? Indonesien var ju också en ren mardröm.

Här hemma är det katastrof på annat sätt tack vare reformen i sjukförsäkringen.
SJUKFÖRSÄKRINGEN inte bidrag. En försäkring som människor har betalat till i kanske hela sitt liv. Plötsligt gäller inte villkoren längre och människor ställs på bar backe utan någon ersättning alls. Trots att de är sjuka!!!
Jag kallar detta stöld, egenmäktigt förfarande, fullständigt huvudlöst av sittande regering.
Om man ska göra så stora förändringar av sjuka människors villkor så får man väl se till att de har sin gamla ersättning under tiden de utreds. Man kan väl inte börja med att dra in ersättningen innan man vet vad resultatet blir av den fantastiska rehabiliteringen?
Vi har begåvats med en grupp politiker som inte har någon kontakt med verkligheten längre. De lever i sin egen lilla värld.
Dessutom har de hjärntvättat stora delar av det svenska folket till att tro att alla sjuka och arbetslösa är fuskare och lata soffliggare. När man läser kommentarerna till vissa artiklar i media så blir man mörkrädd. Vad tar det åt alla egentligen och vart är detta tidigare så fina land på väg?
God fortsättning, nej jag skulle inte tro det.
Grandma Maggie

Gott Nytt År 2010

Nu har alla Nyårsklockor ringt in det nya året och de flesta hoppas väl att det ska bli lite bättre både här hemma och ute i vida världen. Det är konstigt med nyårsdagen för det är som om det är aningen klarare ljus ute, det känns annorlunda mot dagen innan när det fortfarande var december :-) Ren inbillning antar jag, men det är samma känsla varje år. Det är mycket som behöver skärpas till här hemma för allt för många mår dåligt av oro coh brist på pengar. Det ska visst bli sämre istället, i alla fall för pensionärer, sjuka och arbetslösa.
På tal om sjuka....så var jag med och handlade inför nyår. Det var första gången på länge som jag orkade följa med. Jag fick en chock!!!! Vilka priser på maten!!! Jag blev heligt förbannad helt enkelt. Snart finns det inget i matväg som vi med lite tunnare plånböcker har råd med. Pulversoppor kanske det får bli framöver, vem vet?
Basmaten har blivit så fruktansvärt dyr. Pålägg är snart inte att tänka på, jo lite leverpastej kanske, men ost kostar ju en förmögenhet.
Sedan när är det ok att potatis kostar över 7:- kilot på vintern? Detta är ju löjligt med tanke på att bönderna inte får mer än en bråkdel av priset tillbaka.
Alla mellanhänder ska ju ha sitt.
Nej fy sjutton!!!

Det nya året fortsatte på samma väg som det gamla. Våld, mord, bränder och bilolyckor.Det tar visst aldrig slut. Allt detta meningslösa våld. Vad finns det för mening med mordet på den 18-åriga flickan i Göteborg? Stackars föräldrar och släkt och vänner. Hur fattar man det ofattbara?
Alla idiotiska slagsmål som alltid händer under storhelger. Det slutar antingen med att någon dör eller blir skadad för livet. Till vilken nytta då?
Ska vi aldrig lära oss att ta det lite lugnare? Att det ska vara så förbaskat svårt att fatta att man måste vara lite försiktigare med människor och djur. Livet är skört många gånger.
God fortsättning.......
Grandma Maggie