Åska, blixt och dunder!

Mycket märklig sommar så här långt. Det konstigaste är att alla dessa hemska skyfall och extrema åskväder helt har hoppat över oss här i Trollhättan. Det är varningar hit och dit men varje gång slipper vi undan. Denna helgen får vi väl vara tacksamma att det höll sig till normalt regnande eftersom vi har Fallens dagar här i staden. Årets höjdpunkt med massor av folk från stora delar av Sverige. Avslutningen i kväll lär nog bli värre än värst.
Fyrverkeriet från fallområdet brukar synas över hela staden vid klart väder. För mig räcker det oftast att gå ut så ser jag de finaste raketerna tydligt över hustaken.
Jag har inte skrivit på ett tag, det händer för mycket både här hemma och ute i vida världen så det är knepigt att hänga med. Media frossar i Michael Jackson och den nya influensan. Allt för att skapa svart rubriker till löpsedlarna.
Undrar just om vi överlever hösten? Vad ska man tro om den motsägelsefulla raporteringen om influensan? Ena stunden är det farligt, nästa stund är det en mild västanfläkt, sen blir det riktigt otäckt igen men vaccinet ska vi passa oss för!! Hur ska de ha det egentligen? Helt klart lär det nog bli en höst som vi aldrig glömmer. Det är väl inte svårt att inse att här kommer att bli kaos, när många blir sjuka samtidigt. Inte sjutton är Sverige rustat för det, när allt är skrotat och på sparlåga sedan tidigare.
Sen blir det ju inte bättre av att vi har en regering som kör med någon slags strutsmentalitet. Kör huvudet i sanden och vägrar fatta vad som händer.
Det har väl aldrig fungerat, eller?
Jag har uppdaterat bloggen här så det ser lite annorlunda ut. Det bör fungera i alla fall. Nu ska jag bara komma ihåg att skriva lite oftare, även på mina engelska sidor :-)
Ha det gott i semestersverige!
Här tar jag det lugnt på min älskade uteplats. Mina blommor och kryddodlingar trivs i alla fall i det knepiga sommarvädret.
Grandma Maggie
ps. De små fågelungarna dog tyvärr, föräldrarna slutade mata så de kände tydligen på sig att något var fel. Det fungerar ju så. Nu får vi vänta till nästa gång de känner för *familj* och hoppas det går bättre då.