När allt blir väldigt jobbigt.....

Det har hunnit bli vår sedan jag skrev sist, men det har sin förklaring. Min älskade lilla mamma avled på kvällen den 15 Januari 2010. Det var väntat men jag tror inte jag var beredd på hur ledsamt det skulle bli. Saknaden är enorm, det är som att ha en kamera i huvudet som skickar bilder hela tiden.Det är så många minnen. Hon blev nästan 93 år, det fattades bara 2 månader. Hon somnade in djupare och djupare så det blev i alla fall som hon önskade.
För min syster och mig blev det väldigt tomt och tyst. Vi hade ju pratat med henne nästan varje dag så länge hon hade telefonen kvar. Jag tror det är det värsta, att inte höra hennes röst mer. Döden är ju en del av livet, men det gör det inte lättare att hantera när våra kära går bort. Plötsligt hör vi till de äldre och kommer aningen närmare vårt eget slut.Det är jobbigt var än i livet man befinner sig.
Livet går sin gilla gång vilket vi vill det eller ej.
Nya familjemedlemmar kommer istället.
Just nu väntar två av mina döttrar sina första barn, med ca 2 veckors mellanrum. Det blir spännande att se vem som får först. Fast vi får allt vänta ett tag till, det är inte dags ännu. Det blir barnbarn nummer 6 och 7 som är på G.
Malin som bor i Uppsala, fick veta att hon väntar en liten kille, men Sara som bor här i Trollhättan fick inte den informationen vid ultraljudet, så där blir det att gissa som vanligt :-)
Det spelar ju ingen roll vad det blir bara de små mår bra, men man kan alltid spekulera.
Det blev att virka och sticka babygrejor helt plötsligt. Det är alltid lika roligt.
Jag har hittills hunnit med två gulliga babyfiltar och två *snuttetrasor*. En ny variant som jag hittade beskrivningen till av en händelse.
Det blir även ett bröllop i sommar, i Uppsala. Alltid enklare om föräldrarna är gifta när babyn kommer.
För övrigt så tycker jag det räcker med alla mord och andra katastrofer som sker nästan dagligen. Det är helt förryckt numera. Jag orkar inte läsa om eländet längre.
Media har blivit alldeles tossiga med sina skriverier.
Valet och allt politiskt käbbel har jag ledsnat helt på. Det känns inte meningsfullt.
De bara skor sig själva och för alla oss sjuka,arbetslösa och fattiga blir det bara värre och värre.
Var rädda om er...
Grandma Maggie